Annizh

Jag hatar detta liv men ändå inte. Ravel var min enda. Sen försvann han 18 augusti 2005 ?/. Sen fick jag Largo, tror inte ni då han försvann lika snabbt som han kom ? Sen orkade jag inte med stallet efter det. Jag red bara tog hand om hästen och drog hem. Följde inte med mamma något mer jag vill inte. Fast nu ska vi tänka lite positivt jag hade ju min älskade Yackie under den här tiden. Tills..2006.10.20 då vi behövde avliva stackaren. De som undrar var som hände, så kan jag säga att hon hade en sjukdom mer får ni inte reda på. Om ni verkligen måste veta kan ni fråga men det är helst inget jag pratar om. Efter det ska ni vet att jag orkade fan ingenting. Polarna fanns ett jävla tack för er. Men ingen kunde ändå fatta. Men någonting hände ändå efter det här. Jag fick bättre självförtroende inte lite ska ni veta utan mycket. Sen har det bara gått bra med allt. Skola, kompisar killar tennisen ridningen typ allt. Men nu har någonting hänt. Inte med skolan inte med kompisarna inte med tennisen inte med ridningen utan killarna. Jag vill så gärna förklara här, men det känns som vissa killar kommer känna sig träffade fast jag inte säger deras namn. Men jag försöker förklara. Sen om det är någon kille som verkligen känner sig träffad sig till så tar jag bort om det ät jobbigt. För vissa kanske, för vissa kanske inte. Jag har inte jävla aning. Det är så att en kille är jättekär i mig men jag har inte ens träffat honom. Det känns jättejobbigt när han hela tiden skriver. Sen är det en annan som kanske inte är kär men typ har han sagt. Jag har tyckt om honom men ändå inte. Sen är det en kille som jag typ tycker om tror jag. Jag vet inte allt är så jävla konstigt. Sen är det en annan som är skitsnygg :O men lixom jag kan inte påstå att jag tycker om han, men han vill träffa mig och så. *suck*. Sen ett lite inhopp lite senare som jag kom på precis när jag skrivit klart allt. Är att en kille jag tyckte om ett tag, tyckte inte om mig då. Efter jag träffade honom såg jag hur usch han var, haha. Men nu har jag fått reda på att han gillar mig. OMG. Sen kom jag fan på ett till sak, men ni ska inte få reda på allt. Det är mycket saker kvar och det är bara en sak. Men aja, det är inget ändå, som om nåt av det jag skriver just är det, men iaf. Nu till det jobbigaste. Ni tycker det kanske låter bra än så länge. Men jag är inte ?kär? tycker om mer än kompis what ever i någon av de här killarna ovan, utan i en annan. Tror ni har tycker om mig då ? Nej. Det är sånt som är olycklig kärlek. Ärligt fattar jag varför du läser det här. Jag slänger bara ut en massa skit. Men jag behövde få ut det någonstans. Jag har ingen att prata med just nu känns det som. Ingen som vet. Ingen som orkar lyssna. Så jag satt mig i min skrivbordsstol och skrev det mesta jobbiga. Inte allt det tar jag med kompisarna. Jag sitter här och skriver på word beredd att kopiera till pa. Men just nu sitter jag här och bara skriver och skriver massa oviktiga saker för er men viktiga för mig.