2006.10.20 19.48

Det fanns ingen värre minut.
Det två timmarna vi fick vänta var jobbia, ortoligt jobbiga.
Efterkänslan är ännu jobbigare.
Det känns som en dröm, men det är inte som vilken dröm som helst. Den är riktig.
Yackie-KOM TILLBAKA!!!!

Kommentera

Kommentera:

Namn:
Komma ihåg dig själv?

E-postadress: (bara onödigt och publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentaren:

Trackback
RSS 2.0