Helg på Orust
No news are good news
PS: Spendera förra helgen i Grytgöl. Va vet ni inte vart det ligger? Blir inte förvånad. En mysig liten stad en av mina klasskompisar bor i så var där med henne under helgen. DS. Om förra helgen var galen då var den här GaleN
Förra veckan måste ha varit en av de bästa veckorna jag hunnit uppleva än så länge på detta universitet. Dels så började jag fatta saker vi gick igenom i kurserna jag läser. Alltid skönt när poletten trillar ner.
Sen fick jag även förfrågan om att ställa upp i Sköekon, vilket är ett härlig gäng människor här på skolan som anordnar en massa aktiviteter för ekonomerna, främst fester. Vem är jag att klaga på fest? ;)
Sen för att hoppa till helgen, eller helg och helg, allt började på Torsdagen. Från en tänkt kväll med bara ett snabbt infomöte om Kåren här på skolan, som slutar på diverse klubbar, men främst människor som icke går i min klass. Slutar att jag ramlar ner i min säng 05:30 på morgonen. Det efter att ha ätit pannkakor mitt i natten med en kompis här.
Var lagom trött när jag vaknade på Fredagen, men då var det bara på't igen. Efter ett försök till en pluggdag, kom Linnea och Amanda hit och vi chillade lite. Sen möte vi upp Kristin och Felicia och beställde pizza som vi tog med hem till Kristin. Vi hade en riktigt vin och skvallerkväll. Vinet rann ner och skvallret kom upp, precis det som tjejer är bra på.
Vi gick sedan till kårehuset som var väldigt dött en Fredag som denna, men jag Amanda och Linnea gick in ändå, för vi kände en del därinne. Haha, det var dött, men det var kul för då hade man chansen att sitta och prata och dricka billigt. Vi drog sedan på en efterfest där vi inte blir så långvarig. Så precis innan stängning av korvmojhänget drog vi dit och flummade ut med alla vi hittat där som spenderar kvällen på olika håll. Även denna natt blev sen, en timme tidigare är Torsdagens bravader dock.
Då kunde man tro att på Lördagen skulle jag inte orka gå ut. Så var inte fallet. Efter en pluggdag i skolan med gruppen så gick jag hem och sov lite samt passade på att handla. Sen var det hem till Felicia som gällde och sedan vidare ut till Husaren där Tomas Stenström spelade, kaoset som uppstod....my my. Vi begav oss inte alltför sent, de tackade min kropp mig för. Söööömn.
Men som Johan alltid säger "Varför inte?" och ja, varför tusan inte. Alla dessa dagar har gett mig minnen jag kommer skratta mig mätt på länge. Vad hade jag fått ut av att inte gå ut? Ingenting, förutom mer sömn och kanske en lite mildare förkylning. Men kan lätt säga att skratten väger upp förkylningen.
Peace out.
Torsdag:
Fredag:
Lördag:
Lite personlig i lägenheten
Har äntligen nu haft tid att pila lite med mina bilder. I tavlan med alla bilder hade i flytten alla lossnat från bakgrunden så har suttit och satt fast de igen, men nu borde de sitta. Bilder är bäst, sätter en så himla fin nivå hemma hos någon. Har även en massa fotoramar stående i fönster och på bord.
Min lägenhet är dock fortfarande väldig kal, men har endast bott här i tre veckor har ju tre år kvar. So nooo stress. Kommer att fixa och trixa hela tiden. Men för stunden trivs jag ritktigt bra, i mitt egna hem.
Vilken helg!
Sådana här helger borde man ha lite hela tiden får då man verkligen känner LYCKA.
I Fredags så fyllde Kristin år så jag mötte upp henne och Amanda efter deras klass så cyklade vi till Kristin och åt kladdkaka, så fruktansvärt gott. Hade varit sugen på det hela veckan.
Vi skiljdes åt men möttes sedan upp hos mig för att sammansluta med ett härligt gäng för en grillkväll. Helt perfekt. Spelade kubb och bara hade det allmänt roligt. Vi gav upp lite senare och köpte grönsaker (och chips ;)) men dip och satt oss hos mig och hade filmkväll.
Igår så var det äntligen dags för den efterlängtade finsittningen. Under dagen var jag dock allmänt uttråkad så åt bane mig hela tiden, så till slut kände jag att det här kan jag inte göra till en vana, så från och med imorgon blir det slut på allt småätande och mer rutin på måltiderna.
Men det var en bra uppladningen för den stundade galna kvällen. Finsittingen var hur rolig som helst, bra bordgrannar, bra bord , bra mat helt enkelt bra. Vi var 180 pers, roligt att vi var så många men barköerna och för att ta maten var inte att leka med. Så 22:30 blev vi klara istället för planerade 21:00, men vad gör det när man har det trevligt?
Jag fick även vara på scenen två gånger. Sista gången skickade jag upp en annan, de ville ha en modig upp på scenen, mitt bord skrek mitt namn för vårat bord, men så modig är jag faktiskt inte. Prata kan jag, men modig hmm..
Men anyhow. Första gången skulle en nolla från varje bord gå upp för att tävla om vilket bord som skulle få börja äta. Inte för att vara sådan, men jag vann ;) Sen andra gången var för att ta emot ett pris i ingenjörs-ekonomkampen som jag hade avgjort genom att vinna 3-0 i sten,sax,påse mot en ingejör. Så nu står detta vandringspris fint hemma hos mig.
Vi drog senare (ja detta blir en hel historia om helgen) vidare hem till Ray för lite efterfest. Strax innnan 12 började vi röra oss tillbaka för kåren för att dansa ut den sista energin vi hade. Folk splittrades, jag träffade nytt folk. Livet var bra. Folk visste vem jag var, jag hade aldrig sett de förut. Sådan känns bra, jag blev Anna tjejen på scen. Helt rätt!
Sen den mes kaosiga efterfesten. Alla drog till K6 och folk tryckte in i hissen. Jag bestämde mig för att ta trapporna. När jag kommer upp till våning 7 är det INGENSTANS. Jag springer upp och ner, möter en massa folk som är lika förvirade som mig. Vi får tillslut tillbaka tll våning 7 och möter en massa folk i korridoren. Tillslut kommer det en person som öppnar sin lägenhet och folk går in. Skojar inte om det trängdes 100 pers i den lägenheten, det var K-A-O-S. Så tillslut gav jag upp och gick hem fööööör...
....IDAG KOM FELIX <3 <3 Två veckor ifrån varandra känns i kroppen. Men med nyfylld energi och kärlek ifrån honom är jag redo att rocka denna vecka som kommer. Introveckan är slut, så nu är det bara att börja skaffa rutiner, skola, träning och mat. Nu kör vi. Jag är taggad.
De tapra EKJUG14 tjejerna som representerade klassen legendariskt på sittningen.
STOLT!
Mellanfesten med klassen som spårade.
Påväg hem efter en underbar kväll. Trött i skalle av allt skratt.
Tvättelitvätt
PS: how I am kidding? 65 minuter är den uppe i nu. Känns mer normalt. Jag går upp och diskar och kommer ner igen. New start in life
Skulle ju varit roligt om jag kan på denna idén direkt när jag flyttade till Sköbde förra veckan. Men bättre sen än aldirg. Tänkte att jag ska försöka ge det här ett försök för att kunna komma tillbaka och fundera och se hur livet var då.
Andra och sista introveckan börjar lida mot sitt slut. Veckorna var inte alls som jag hade förstöllt mig, men har haft riktigt roligt ändå. Lite ensam när man har har någon annan som bor här med än, så när man kommer hem är det så tyst.
Sen är grejen att jag kan tillgodoräkna min JÖKen så jag inte behöver göra HÖKen, detta innebär att jag fått börja på tvåornas hösterminskurser istället. Den som jag läser första LP har bara föreläsningar 1gång varann vecka vilket gör att man stressar inte direkt ihjäl sig där än. Vi fick två uppgifter idag att göra tills nästa vecka, de tog mig en timme. Sen har jag bara en annan kurs och där kan vi inte göra så mycket förrän min grupp har en intervju nästa Torsdag. Så blir rätt mycket dötid jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.
På toppen av de hade jag haft nollningssjukan denna vecka, dvs inte svårare eller jobbigare än en förkylning men träningen som jag hade planerat in inte har blivit av. Så har varit sjuk, ensam och uttråkad. Great great.
Men life is good. Har hittat fyra rikiga guldkorn i min klass som är så mysiga. Skönt att ha några man kan luta sig mot. Vi är alla väldigt drivna och vill hänga med på saker och ting. Hade jag inte hittat de hade jag nog haft ännu mer dötid dessa veckor. Förhoppningsvis drar allt igång nästa vecka lite mer då alla aktiviteter är över och det är SKOOOLA som gäller. Då ska jag sätta rutiner.
Imorgon ska jag tvätta här för första gången. Inte direkt nödvändning än men så har jag testa på det också.
Men ja, life is good. Är rätt skönt att bo ensam faktiskt, men hade inte sagt nej till en mysig Felix lite närmare :*
Hej och Hå.
Spritt inlägg, det blir bättre om jag får rutin på detta också..
Livet är till för kärlek, så älska ska jag göra
Ibland vet man inte riktigt vad man ska göra av sina känslor, som nu. Sen är ju frågan vad jag faktiskt har för känslor, är de äkta?
Besökte Bay Port idag and boy I miss that school. Så fort jag kom in och drog första andetaget kände jag mig hemma igen, this is where I belong.
Träffade först mina två Choir teachers, and yeah, de kom ihåg mig skönt var väl det haha. Man vet ju aldrig liksom. Sen satt jag med (innan skolan) då de övade på konserten de skulle ha på kvällen. De enda som jag känner från när jag gick på BP är de som är seniors nu, men de var freshmans då och jag pratade inte jättemycket med de, men det var med musikalen och så. Många har även tagit bort mig från FB så vågade inte riktigt prata med de...men träffade på Daniel, and boy den kramen. Först trodde jag att det var en awkward kram men sen fattade han grepp och höll så hårt, I am inlove <3 haha. Underbaraste, finaste killen.
Sen i 4/5 i Social Studie så fick jag återse mi lärare där också, dock hade jag henne inte så länge då hon blev sjuk. Men även hon kom ihåg mig, kan bero på att vi pratade väldigt mycket med varandra och hade lite kontakt även utanför school.
Sen kom nog de bästa (då) på hela dagen. Återsendet med min gamla bästaste mattelärare. Han har sitt klassrum brevid SS så jag och Giulia kollade in där men han var inte där så blev lite ledsen. Men sen så vände vi på ryggen för att gå mog trapporna och vem kom då inte halvspringade och sa mitt namn, jo Andy såklart. "Hello Hun" och en superkram gjorde mig daaaaag. Satt med honom genom nästa timme och bara pratade, tog även över hans klassrum lite, just like before. Man, jag levede livet.
Nästa ut 9/10 var Senor Nelson (som jag aldrig hade) haha men vi hälsade på varandra och han bah "Yeah I remember you hanging around here" Me "So I did a good impression, nice" He "I never said it was a good one" haha...
Sen såg jag även två andra gamla teachers, men de samtalen blev korta och konsiva. Mest sa hej, tjitt tjatt och ja, that was it.
Giulia skulle sen till Student Service så tänkte att det var ett utmärkte tillfälle att kolla om min consuelor was there. And she was, and she ran and jumped and screamed. Och jag blev glad för att hon blev så glad, och jag vill bara börja gråta och aldrig lämna henne.
Sen (mycket sen...) när jag skulle "checka ut" så passade jag på att fråga om min yearbook möjligtvis finns kvar, och det finns en chans att den gör. HAPPY FACE!!!!
Tänkte även ta modet till mig idag och fråga om mina kläder, men blev aldrig av. But guess what, they are here. Happiness!!!
Nu till det jobbigaste på hela dagen, veckan, året, Choir Concert. Tårarna rann när Concert Choir sjöng, även fast det är en ny trupp så är det fortfarande Concert Choir. And when they sang the last song and all the seniors started to cry, I cried like a baby...
Gick sedan upp för att krama folk, men med tanke på hur folk hade varit på morgonen kände jag mig mest obevkäm och visste inte riktigt. Vågade inte heller riktigt ta modet MEN allt blev så bra. Folk kom fram, jag kom fram, vi grät och var glada. Sen när vi står ute i hallen så kommer två jag inte sett fram, en för att han ville ge mig en kram innan I went back to Sweden och den andra såg mig när hon var påväg ut, boy, hon hoppade av lycka. VAD JAG BLIR GLAD!!! Sen kom Daniel fram igen, boy, tredje gången vi sa hejdå till varandra och vi skämtade och stojade, och jag levde på moln. Funderar på att gifta mig med honom. Lätt, skulle inte tveka en sekund. Skiter i ålderskillanaden när det kommer till han faktiskt, bästaste finaste Daniel.
Tack för mig slut för mig.
Vissa dagar saknar man sin pluton extra mycket
Denna kärlek alla visar varandra även fast vi har muckat. Vi är utspridda överallt. Det var mindre än en månad sen vi splittrades, men en återträff är redan i planering. Hur underbart är inte det?
Andra Pluton för alltid!
Andra Pluton för alltid!
Do to
Skriver detta lite överallt för att verkligen inte glömma något.
- Packa, fixa kläderna, skor, kamera + laddare, konventerare, iPod + laddare, dator + laddare, mobil + laddare, pass, böcker, plånbok, nycklar, busskort, handduk, hygienartiklar, jacka
- Fixa iPod
- Böcker
- Skriva ut ESTA
- Kolla flyg, skriv ut biljetter, checka in, kolla bagage
- Allmänt städ
Andra Pluton
Jag älskar er.
Enda plutonen utan ett endaste avhopp.
Enda plutonen som ställ. kompanichef berömmer framför hela kompaniet för vår sammanhållning i plutonen.
Ni har under dessa dagar gjort att jag klarat mig igenom;
8 dygn i fält
11 mils marsch
Blivit jagad av hundar
Grillat en hel fisk
Knappt ätit något
Sovit så lite att jag inte vet vad
Jagat ryssar
One Shot - One Kill
All den kärlek ni sprider runt omkring er är obeskrivlig. Jag verkligen avgudar er.
Ibland handlar livet om ett bananskal
Det var en dag i Augusti som jag fick ett mejl från pappa där han skrev "detta borde du kanske testa?" det var ett reklamblad från Försvarsmakten att söka till GMU. Min första tanke var "Skojar han? Vad har jag där att göra?" Även fast jag har varit lite sugen på att testa militärlivet har det känts så avlägset.
Men efter några dagar så skickade jag in en ansökan ändå, för att se om jag hade någon chans överhuvudtaget. Det hade jag. Blev kallad till tester i slutet av Oktober. Dagen närmade sig och jag började tveka. Skulle jobba den dagen och hade inte orkat ta tag i att hitta någon som kunde ta mitt pass. Missa jobbdag = mindre lön för någonting som jag "bara ville testa" . Men två dagar innan jag skulle testas tokringde jag till folk för att hitta någon som kunde ta mitt pass och efter mycket övertalan hittade jag en.
Nervös tjej var det som vaknade upp tidigt dagen för testning. Hade inte någon riktigt aning vad jag hade framför mig. Men dubbelkollade så jag hade allt (skit) med mig och åkte iväg. Väl där hade jag så himla skoj, alla var trevliga, både sökande som de som hade hand om testerna. Jag stornjöt av att bara testas, bra början. Sen var det bara att vänta.
Den 14 December, när vi landat i London, kom äntligen beskedet. Jag hade fått en plats på Kvarn i Linköping. Lyckan som uppstod då går inte att beskriva. Jag var så trött på mitt tråkiga Stockholmsliv och det var precis det där beskedet jag behövde då.
Efter helgen fick jag ett slutdatum på mitt dåvarande jobb, ett sista datum, två år senare. Kändes overkligt. Tråkigt, men samtidigt så otroligt spännande, äntligen skulle något hända i mitt liv. Något jag skulle få uppleva själv.
Nu 62 dagar senare kunde jag inte tacka min far mer att han skickade det där mejlet. Det förändrade mitt liv.
Världens finaste
"Det är lite sjukt hur man kan älska en person så mycket som jag älskar dig! Du får allting att kännas så mycket bättre. Du förstår mig som ingen annan och det är lite läskigt ibland hur lika vi är! Jag skulle aldrig byta bort dig mot någon i världen, jag har dig och för mig betyder det att jag har allt jag behöver. Trygghet, kärlek, tillit, förståelse och gemenskap. Jag är rädd för när du ska åka iväg för jag vet inte hur jag ska klara vardagen utan dig. Du är så viktig i mitt liv för att jag ska må bra. Tur att det varken är långt till Linköping eller länge du ska vara borta. Och tur att vi har telefoner (vad skulle vi göra utan dom? ;) ) Jag älskar dig Anna! Du är mitt ljus i mörkret <3"
När man får såna här fina meddelanden vill man inget hellre än att gråta av lycka. Att kännas sig uppskattad, känna att man gör någonting rätt är skönt. Det är en känsla jag hade hoppats att jag alltid kunde känna.
Var det bara tomma ord?
Du säger att du saknar mig
Då får du fucking jävligt gärna visa det också.