Annizh

Jag tänker ofta på det här med att prata OM personer. Ni vet, om ni är med en person och och pratar om en annan. Ni kan inte ljuga och säga att ni inte vet för alla har gjort det någon gång. Jag säger inte att det behöver vara att man snackar skit bakom personens rygg utan bara pratar om personen. 

 

Det jag ofta funderar på är om mina vänner brukar pratar om mig med andra, eller med varandra när jag inte är med och vad de säger. Många vet ju inte om sina brister och vad folk i ens omgivning irreterar sig på när det kommer till än. Så jag undrar när de inte bara pratar om mig allmänt utan när de pratar om saker de stör sig på (kan nästan garantera att det har hänt - jag är inte perfekt för någon) som jag gör. Undra vad jag gör för fel? Inte för att jag kanske direkt skulle ändra mig. Vill på ett sätt veta, men samtidigt inte. Sanningen gör ont. Speciellt i såna lägen där den egentligen inte spelar någon roll, som här. Jag tror jag mår bättre av att inte veta utan låta folk ha sina åsikter om mig. Som sagt jag kan inte vara perfekt för någon - eller i alla fall inte för alla vilket gör att det finns allting något. Men samtidigt undrar jag ju. 

 

Jag kan framstå som så jävla perfekt när jag pratar om mig själv med andra, men det är för att för mig själv är jag perfekt. Jag gillar mig. Jag gör ingenting fel - förutom när jag sårar någon, det absolut värsta jag vet. Skönt nog har det nog hänt mindre gånger än fingrar jag har på en hand. Men jag är mig själv, i de flesta lägen, vilket gör att jag inte kan bli mer perfekt än jag är. För jag är jag och alla är perfekta. Bara för att ni inte är perfekta för någon som betyder det inte att du inte är perfekt - för det är du. 

 

http://weheartit.com/entry/37786627/via/jugoslovenka