Livet är till för kärlek, så älska ska jag göra

Ibland vet man inte riktigt vad man ska göra av sina känslor, som nu. Sen är ju frågan vad jag faktiskt har för känslor, är de äkta?
 
Besökte Bay Port idag and boy I miss that school. Så fort jag kom in och drog första andetaget kände jag mig hemma igen, this is where I belong.
Träffade först mina två Choir teachers, and yeah, de kom ihåg mig skönt var väl det haha. Man vet ju aldrig liksom. Sen satt jag med (innan skolan) då de övade på konserten de skulle ha på kvällen. De enda som jag känner från när jag gick på BP är de som är seniors nu, men de var freshmans då och jag pratade inte jättemycket med de, men det var med musikalen och så. Många har även tagit bort mig från FB så vågade inte riktigt prata med de...men träffade på Daniel, and boy den kramen. Först trodde jag att det var en awkward kram men sen fattade han grepp och höll så hårt, I am inlove <3 haha. Underbaraste, finaste killen.
 
Sen i 4/5 i Social Studie så fick jag återse mi lärare där också, dock hade jag henne inte så länge då hon blev sjuk. Men även hon kom ihåg mig, kan bero på att vi pratade väldigt mycket med varandra och hade lite kontakt även utanför school.
 
Sen kom nog de bästa (då) på hela dagen. Återsendet med min gamla bästaste mattelärare. Han har sitt klassrum brevid SS så jag och Giulia kollade in där men han var inte där så blev lite ledsen. Men sen så vände vi på ryggen för att gå mog trapporna och vem kom då inte halvspringade och sa mitt namn, jo Andy såklart. "Hello Hun" och en superkram gjorde mig daaaaag. Satt med honom genom nästa timme och bara pratade, tog även över hans klassrum lite, just like before. Man, jag levede livet. 
 
Nästa ut 9/10 var Senor Nelson (som jag aldrig hade) haha men vi hälsade på varandra och han bah "Yeah I remember you hanging around here" Me "So I did a good impression, nice" He "I never said it was a good one" haha...
 
Sen såg jag även två andra gamla teachers, men de samtalen blev korta och konsiva. Mest sa hej, tjitt tjatt och ja, that was it. 
 
Giulia skulle sen till Student Service så tänkte att det var ett utmärkte tillfälle att kolla om min consuelor was there. And she was, and she ran and jumped and screamed. Och jag blev glad för att hon blev så glad, och jag vill bara börja gråta och aldrig lämna henne.
 
Sen (mycket sen...) när jag skulle "checka ut" så passade jag på att fråga om min yearbook möjligtvis finns kvar, och det finns en chans att den gör. HAPPY FACE!!!!
 

Tänkte även ta modet till mig idag och fråga om mina kläder, men blev aldrig av. But guess what, they are here. Happiness!!!
 
Nu till det jobbigaste på hela dagen, veckan, året, Choir Concert. Tårarna rann när Concert Choir sjöng, även fast det är en ny trupp så är det fortfarande Concert Choir. And when they sang the last song and all the seniors started to cry, I cried like a baby...
Gick sedan upp för att krama folk, men med tanke på hur folk hade varit på morgonen kände jag mig mest obevkäm och visste inte riktigt. Vågade inte heller riktigt ta modet MEN allt blev så bra. Folk kom fram, jag kom fram, vi grät och var glada. Sen när vi står ute i hallen så kommer två jag inte sett fram, en för att han ville ge mig en kram innan I went back to Sweden och den andra såg mig när hon var påväg ut, boy, hon hoppade av lycka. VAD JAG BLIR GLAD!!! Sen kom Daniel fram igen, boy, tredje gången vi sa hejdå till varandra och vi skämtade och stojade, och jag levde på moln. Funderar på att gifta mig med honom. Lätt, skulle inte tveka en sekund. Skiter i ålderskillanaden när det kommer till han faktiskt, bästaste finaste Daniel.
 
Tack för mig slut för mig. 

Just give me a reason

Jag tänker ofta på det här med att prata OM personer. Ni vet, om ni är med en person och och pratar om en annan. Ni kan inte ljuga och säga att ni inte vet för alla har gjort det någon gång. Jag säger inte att det behöver vara att man snackar skit bakom personens rygg utan bara pratar om personen. 
 
Det jag ofta funderar på är om mina vänner brukar pratar om mig med andra, eller med varandra när jag inte är med och vad de säger. Många vet ju inte om sina brister och vad folk i ens omgivning irreterar sig på när det kommer till än. Så jag undrar när de inte bara pratar om mig allmänt utan när de pratar om saker de stör sig på (kan nästan garantera att det har hänt - jag är inte perfekt för någon) som jag gör. Undra vad jag gör för fel? Inte för att jag kanske direkt skulle ändra mig. Vill på ett sätt veta, men samtidigt inte. Sanningen gör ont. Speciellt i såna lägen där den egentligen inte spelar någon roll, som här. Jag tror jag mår bättre av att inte veta utan låta folk ha sina åsikter om mig. Som sagt jag kan inte vara perfekt för någon - eller i alla fall inte för alla vilket gör att det finns allting något. Men samtidigt undrar jag ju. 
 
Jag kan framstå som så jävla perfekt när jag pratar om mig själv med andra, men det är för att för mig själv är jag perfekt. Jag gillar mig. Jag gör ingenting fel - förutom när jag sårar någon, det absolut värsta jag vet. Skönt nog har det nog hänt mindre gånger än fingrar jag har på en hand. Men jag är mig själv, i de flesta lägen, vilket gör att jag inte kan bli mer perfekt än jag är. För jag är jag och alla är perfekta. Bara för att ni inte är perfekta för någon som betyder det inte att du inte är perfekt - för det är du. 
 
Tumblr_m5770cfvgk1qhq616o1_400_large
http://weheartit.com/entry/37786627/via/jugoslovenka

I am back... for a while

Jag måste ha någonstans att skriva av mig och vad är inte bättre än min gamla älskade blogg? Jag har funderat mycket på att börja blogga igen men vet att det bara kommer hålla i typ en vecka sen så har jag ingen inspiration längre.
Men nu såhär på kvällskvisten gick det inte längre. Jag tänkte inte ha det här som en "idag-har-jag-gjort-det-här-blogg" fast det kommer säkert att bli det lite ändå. För skojs skull när man blickar tillbaka. Men mest så kommer det att bli, "idag-suger-mitt-liv-blogg".
Som idag.
Jag vet inte alls vad jag vill med livet längre. För några månader sen var jag 110% säker på att börja plugga, vad det än var. Men i slutet av terminen och speciellt över sommaren så försvann mycket av min motivation och jag besämde mig för att börja jobba ett år istället. Speciellt när första antingensbeskedet kom där det stod att jag kommit in på civilekonom i Umeå. Grymt najs med civilekonom men är inte taggad på Umeå. Så då det inte kändes rätt så tackade jag nej, men stod kvar som reserv på lite andra utbidlningar, bland annat affärsjuridik i Linköping. Tidigare i veckan hade jag fått ett brev där det stod att jag var kallad till reservupprop, ville egentligen inte åka överhuvudtaget för skammen att jag inte hade kommit in. Men jag åkte ner, dels för att träffa min bror och för att få komma iväg från Stockholm. Imorse kom domen, jag kom inte in. Då brast allt. Jag är sämst. Jag kom inte in. Jag ville bara bort därifrån så hoppade på första bussen hem mot Stockholm i hopp om att allt skulle bli bättre med kärlek från familjen och hemmet. Jo, på ett sätt. Men direkt när man kommer hem så sätter stressen igång.
1. Vad fan ska jag göra nu? Jobba, måste hitta jobb. Vad vill jag jobba med, vem vill ha mig?
2. Killar, låter otroligt jobbigt, jag vet. Men jag är beslutångestentjejen nummer 1 och just nu har jag rört ner mig otroligt mycket. Vet varken det ena eller det andra. Vem vill jag vara när det kommer till förhållanden, megasingeltjejen eller förhållandetypen. Saken är att jag är så beroende av närhet att jag inte vågar satsa på en speciell person om det är så att den personen dissar mig, för då står jag där, ensam. Varit där förut and I don't like it, så jag försöker att undvika det. Men saken är att det är för en gångs skull inte jag som är på dessa killar utan de som är på mig. Och att försöka få ihop att träffa de alla lite då och då är inte lätt. Speciellt inte utan att de ska få reda på varandra, inte för att jag tror att någon direkt skulle bry sig men anyways. Den här pressen att alltid vara tillgänglig är jobbig. Jag åkte till Linköping för att få komma iväg, men det blev snarare nästan jobbigare då det var på mig att "vi måste ses när du kommer hem" "när kommer du hem?" "kom hem, vill träffa dig?" jag ville för en gångs skull bara kunna få vara och inte bry mig. Men det gick inte.
Så ja, nu är jag hemma. Skulle ha träffat M ikväll men det får bli på Fredag istället. Så just nu försöker jag få G att komma till mig, vill inte sova ensam just nu. Imorgon ska jag träffa K, sen på Fredag ska jag åka båt med E, och sen på lördag så sover nästa M här. Slampa, tja. YOLO.

Just saying


Tysta tankar söker råd

Som jag skrev i inlägget under så vill jag ha ett ställe där jag kan skriva av mig tankar. Det är precis vad jag har just nu, tankar, tusentals av de. De snurrar runt i min hjärna, några får mig på bra humör medan de flesta bara gör mig deprimerad.
  • Jag saknar USA så jädra mycket. Vill tillbaka, nu. Det gör ont att behöva vara så långt ifrån mina vänner.
  • Pga av en nästan främlings misstag så miste jag en av mina FD. bästa kompisar. Det var längesen nu men jag kan fortfarande inte släppa det. Du kom som en storm men försvann nästan lika snabbt. Jag saknar dig.
  • Du, ja precis du, hur länge ska jag faktiskt behöva vänta på dig? Är det kul att vara svårfångad eller leker du bara ett spel med mig? Snälla berätta för mig, för snart orkar jag inte mer.
  • Fick ett jättesug efter en person här om dagen. Det är en av de få personerna jag faktiskt inte borde ägna några tankar åt, jag bara borde inte. Jag var påväg att göra något jag inte borde, gjorde det inte, men gjorde det sen i alla fall. Aja, finns ingenting att göra åt det nu. Ibland lyssnar man mer på hjärtat än på hjärnan, but that's life.
  • Min hund var helt knäpp igår när jag tog morgonpromenaden med honom, han har aldrig gjort något sådant mot mig. Jag blev rädd och undrade om han bara var fjantig för ett tag eller om han helt har tappar respekten för mig efter bara ett år. Usch.
  • Min otroligt söta men otroligt jobbiga katt bet sönder mina favorit(och dyraste!)hörlurar idag, liksom tack katt. Blev sur och kastade ut henne men hon förstod inte alls att jag var sur på henne, så hon kom tillbaka och ville kela. Liksom inte rätta tillfället kanske, vill inte precis vara din vän just nu.
  • Jag saknar mitt långa hår, jävla amerikanare som inte kan klippa bra.
  • Sen är det som sagt väldigt mycket annat som går runt runt runt men de borde jag hålla mig för mig själv och min dagbok.

Frihet. That's all I want.


I'm back

Då jag nu slutat skriva i min "USA-blogg" tänkte jag att jag kunde fortsätta i denna. Först hade jag inte tänkt att komma tillbaka till blogglivet alls, men tycker det är skönt att ha ett ställe där jag kan skriva ut min tankar. Och det känns ju liiiiite onödigt att starta en ny blogg...right? Vi får väl se hur detta går men jag kommer ge det ett försök i alla fall.


Welcome back Anna.
Oh, thank you.


I denna text

är det någonting som inte stämmer. Eller är det bara jag som tänker fel?

" Tio personer – fyra barn och sex vuxna – skadades i branden. De fördes till olika akutmottagningar i länet och enligt driftledaren på SOS Alarm var åtta av dem livlösa. På morgonen kostaterades att sex personer avlidit. Fem av dem var barn."

10 personer, Fyra barn och sex vuxna. Sen senare i texten står det att 6 personer avlidit varav fem av de var barn. Hur kan de ha blivit fem barn när det var fyra barn från början?

Men aja, tragisk artikel som ni hittar här.

Liv

Borde ta tag i mitt liv, typ nu. Eller nu orkar jag inte. Imorgon kanske, eller nja, nästa vecka låter bättre. Jag orkar verkligen inte.
Är fortfarande sjukt depp efter lägret. Saknar det så grymt mycket, det är helt sjukt! Sen är jag ledsen över en viss människa inte svarar på mobilen. Bortrest kanske? Hoppas det, annars känner jag mig bortglömd. Men aja, what to do...

Fly, fly away

Ska man verkligen tro på det här?

Mikael Jackson använde lösnäsor. Egentligen vill man bara skratta åt det för det låter så konstigt. Fast tänk om det faktiskt är sant, då är det ju inget kul (för honom)....eller var inget kul. R.I.P

Här är artikeln

Tjat

Men jag saknar lägret grymt mycket.
För en vecka sen var jag i dina armar, underbart!



Övrigt, jag och mamma plockade blåbär idag. Det gjorde jag amerikanska blåbärsmuffins av, mums blev det :-)

Skaffa sig ett liv


När man får det här meddelande på MSN känner man att man borde skaffa sig ett liv.
Fast det gör jag typ någon annan dag. Idag orkar jag inte. Typ.

Blandade känslor

- 10 underbara dagar
- Nya vänskapsband både inom Sverige och med andra länder har skapats
- Sovsällskap
- Träffade på folk man helst vill glömma
- 359 notes på Facebook på två dagar, me like!
- Bråk med idiot, att han inte fattar. Fast lite kul är det.
- Vill ha en puss
- Orolig inför USA
- Segling med SSS och Värmdö, dock blir det att jag inte kan följa med förens om ett år
- Packning, vad ska man ha med sig?
- Gotland

Nu känner jag mig helt tom. Lite tankar som rullar runt i mitt huvudet.
Hade girltalk med Gustav imore, vad behövligt!
Ska även fika med Christoffer på Fredag så får väl ut lite tankar då också.
Grymt!



Är jag den enda som känner mig helt tom efter läger?
Allt känns så konstigt
Vad händer nu liksom?


The king of pop

Dog i en hjärtattack Torsdagen den 25/6. Det är hemskt tycker jag. 50 år och sedan helt borta.

Han hade ju en turne på gång som var helt slutsåld. När han äntligen var påväg tillbaka då är det något som inte godkänner det så han fick hjärtstillestånd. USCH!

Läkarna försökte göra allting, men ingenting hjälpte.

Överallt på alla tidingars första sidor är det flera (väldigt många!) artiklar om Michael Jackson liv hit och dit.

Här är en av många artiklar

Eller se en film om hans sista resa här

Jag behöver

få prata ut. Med någon som inte känner mig. Någon som jag aldrig kommer träffa. Någon som orkar sitta och lyssna på mig.
Skriv till mig! Jag behöver dig just nu.

Bussar

Ibland hatar jag verkligen att åka buss. Imorse vad någo värsta gången på länge. Jag har en del störmoment jag inte vill träffa på, på bussar och de är:

- Skolklasser
- Alkisar
- Svettluktande människor
- Folk som pratar JÄTTEHÖGT
- Folk som spelar musik på bussen
- Folk som är allmänt stökiga

Imorse hade jag alla dessa störmoment SAMTIDIGT på bussen. Jag hade sådan lust att hoppa av och gå på bussen efter. Men problemet var att jag hade bråttom till skolan och ville inte spräcka min tidsplan...What to do..?

Hat

Det är helt sjukt hur man kan hata en människa mer och mer för varje dag som går när man inte ens snackar med personen. Ja, jag vet hata är ett stark ord. Jag använder det så sällan jag kan. Men nu, nu hatar jag faktiskt denna person.

Kristen Stewart

Hon som spelar "Bella" i filmen Twilight. Hon verkar lite skum om jag får säga det själv... Ligger just nu och kollar på olika klipp från MTV Movie Awards som hon är med på. Hon tappar sitt pris, hon snubblar fram, hon skämmer ut sig när hon talar . Inte nog med det, sen när hon och Robert vann priset för "Best kiss" så ska de kyssas igen på scen (ser det ut som) de förberder sig liksom sen viker hon bara undan huvudet. Det såg bara jättekonstigt ut..fattade inte riktigt grejen. Men det kan ju bara vara jag som ser allt på fel sätt.

Idag är det ingen bra dag

Glöm inte bort, glöm inte bort,
Glöm inte bort att du är värdelös
och illa omtyckt för den du är.
Glöm inte bort att du är värdelös.
det är väl inget mer med det?

Vad otroligt dålig och otillräcklig man kan känna sig ibland. Jag är värdelös helt enkelt, i alla fall idag.
Det är sån ångest som trycker på inifrån. Från alla håll och kanter.
"Jag fixar det imorgon". Imorgon blir till dagar. Dagar blir till veckor. Veckor bli till månader. Sen är jag bortglömd. Men snart...då är det sommarlov. Då, ja då, ska jag ta tag i saker. Men idag är inte imorgon. Idag är inte någon bra dag för någonting alls.



Betygsamtal

Kom på att betygsamtalen har börjat ta sin form nu i slutet av terminen. Några har gått mindre bra, vissa lite bättre och vissa verkligen sämst. Fattar inte vad som hänt med mig. Förra terminen såg allt jättebra ut. Den här terminen har jag tom fått bättre betyg på prov ect. trodde det skulle räcka. Men nähä, tydligen inte.
Och hur var det med att nationella inte kunde sänka. Det kunde tydligen inte en av våra lärare förså. Har fått VG, VG+ och MVG på alla proven vi gjort med han. På nationella var jag ett VG poäng ifrån MVG. Vad tror ni han säger att han väl sätta på mig. Jo, VG. VA FAN VG!?!?!? Förlåt, men jag tycker faktiskt jag är lite bättre än det...men nej, det kunde han inte heller förstår. "Det jag har sagt gäller". Han kan vara en gris. Sämsta läraren någonsin. Vad ledsen jag blir....på mig själv.


Känner mig verkligen som en idiot just nu

Oooorka...

Är jag den enda som hatar när planer ställs inte?
Nej, jag tror inte direkt det.
Idag skulle jag grilla med en massa kompisar. Men tror ni inte det blir inställt? Jo, såklart. Pga att det kommer regna! Förståligt, jag vill inte grilla och sova i tält när det regnar. Men måste det regna just idag ?! Dumma regn!
Uppskjutet till nästa vecka, tror ni jag kan då...? Nej, såklart inte.
Oh...jag som ville grilla... :-(

Tidigare inlägg
RSS 2.0