Annizh

Jag kan erkänna, har äntligen lyckas erkänna det för mig själv, att jag är en grymt dåligt förlorare. Jag verkligen hatar att förlora, eller snarare jag hatar att komma tvåa. Det är det värsta jag vet.
Fast det gäller inte bara i tävlingar utan i skolan bland kompisar etc. Som i skolan tex i matte där jag är en av de bästa i klassen, jag mår rent ut sagt dåligt om någon annan får något bättre betyg än mig på ett matteprov.
I början i skolan frågade ofta lärare mig om jag ville hjälpa till med saker, typ prata inför besökare, stå på mässor etc. Nu gör de inte de längre utan nu har de nya "favoriter" . DET får mig att känna mig dålig. De behöver jag inte att jag är dålig på någonting men det får mig att känna mig värdelös, på allt.
Eller som kompisar, jag mår jättedåligt av att komma i andra hand när det gäller något. Även med kompisar hatar jag kompisar som ljuger än rätt i ansiktet (men det gör väl alla iofs). Men som om några i klassen ska hitta på något och de inte frågar mig, då bryter jag ihop.
Jag kan inte göra någonting åt det, det går inte., Jag är sårbar, för sårbar. I don't what to do about it.