Ibland handlar livet om ett bananskal

Det var en dag i Augusti som jag fick ett mejl från pappa där han skrev "detta borde du kanske testa?" det var ett reklamblad från Försvarsmakten att söka till GMU. Min första tanke var "Skojar han? Vad har jag där att göra?" Även fast jag har varit lite sugen på att testa militärlivet har det känts så avlägset.
Men efter några dagar så skickade jag in en ansökan ändå, för att se om jag hade någon chans överhuvudtaget. Det hade jag. Blev kallad till tester i slutet av Oktober. Dagen närmade sig och jag började tveka. Skulle jobba den dagen och hade inte orkat ta tag i att hitta någon som kunde ta mitt pass. Missa jobbdag = mindre lön för någonting som jag "bara ville testa" . Men två dagar innan jag skulle testas tokringde jag till folk för att hitta någon som kunde ta mitt pass och efter mycket övertalan hittade jag en. 
Nervös tjej var det som vaknade upp tidigt dagen för testning. Hade inte någon riktigt aning vad jag hade framför mig. Men dubbelkollade så jag hade allt (skit) med mig och åkte iväg. Väl där hade jag så himla skoj, alla var trevliga, både sökande som de som hade hand om testerna. Jag stornjöt av att bara testas, bra början. Sen var det bara att vänta.
Den 14 December, när vi landat i London, kom äntligen beskedet. Jag hade fått en plats på Kvarn i Linköping. Lyckan som uppstod då går inte att beskriva. Jag var så trött på mitt tråkiga Stockholmsliv och det var precis det där beskedet jag behövde då.
Efter helgen fick jag ett slutdatum på mitt dåvarande jobb, ett sista datum, två år senare. Kändes overkligt. Tråkigt, men samtidigt så otroligt spännande, äntligen skulle något hända i mitt liv. Något jag skulle få uppleva själv. 
 
Nu 62 dagar senare kunde jag inte tacka min far mer att han skickade det där mejlet. Det förändrade mitt liv.
 

Kommentera

Kommentera:

Namn:
Komma ihåg dig själv?

E-postadress: (bara onödigt och publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentaren:

Trackback
RSS 2.0