Annizh

Hur vet man egentligen när man är kär? Folk brukar säga "man bara vet". Men vad är det men bara vet? Fjärilar i magen, vill ses hela tiden, pratar nästan enbart om den personen. Men kan man vara kär utan någon av dessa saker? Utan att ha en massa fjärliar i magen, inte känna behovet att ses hela tiden och inte enbart prata om den personen, eller är det inte kärlek då?

 

Jag har en kille mitt hjärta slår liiite extra för. Jag prioriterar honom framför andra killar, men absolut inte framför mina kompisar. Men problemet är att han inte är pojkvänsmaterial, ålderskillnad. Hur stor den är har jag ingen lust att säga här, men tillräcklig för att jag ska tycka att den är jobbig. Mina kompisar säger "Äsch kör ändå, är man kär så är man" . Men om jag inte kan då? Jag vill, men kan inte, någonting håller tillbaka mig och säger stopp. Men jag tror att det är lika bra, för kanske inte nu, men snart kommer vi att vara på helt olika plan i livet och jag känner inte för att ha den pressen på mig. Då hittar jag hellre någon som förtillfället och framåt kommer ligga på ungefär samma nivå som jag. Men jag vill ju inte hitta någon annan, jag vill ju ha han. Han vet dock inte om det, men varje gång jag hör hans röst, hans dialekt så smälter hela jag. När jag känner hans arm runt mig, hans andetag i min nacke känner jag mig trygg och alldeles perfekt. För jag vet att han tycker om läget lika mycket som jag. Men problemet är att han tycker om läget, inte mig (eller jo, annars skulle han inte träffa mig men han tycker inte om om mig) medan jag tycker om läget för att det är med honom.